Det är inte många som kan skryta om att ha varit med i Vi i femman fem år i rad.
Det kan jag.
Alltså, det handlar inte om att jag som femteklassare var överintelligent fram tills det var dags för den klassiska frågetävlingen, och sen tappade allt och var tvungen att gå om och gå ut femman när jag var 19.
Närå, jag har stått där som programledare fem år i rad i Sveriges Radio och ställt frågor om allt från Darin till Columbus.
Idag var det dags igen. Kvartsfinal nummer ett i "Femman" mellan Rostaskolan och Hasselfors skola. Det blev svinjämnt och ungarna var duktiga, även om det är riktigt hål i huvudet att hävda att meningen "Jag älskar att åka snowboard" innehåller nio verb...
Efter sändningen började mediadrevet. Det sköljde fram som en oformlig sörja på jakt efter skandaler, frågechocker och möjlighet att avsätta en minister. SVT:s regionala nyhetsprogram Tvärsnytt valde att telegramma avslöjandet om att Rostaskolan vann med 14-13 i sin 19.10-sändning.
Hetast av alla var Nerikes Allehanda som ringde upp programledaren (mig) direkt efter programmet när jag äntligen fick en sekund över för att kissa.
-Jo, det blev jämnt som fan. Lite roddigt, Rostaungarna var rätt stökiga och det var svårt att få tyst på dom när jag skulle ställa frågorna. Men dom var säkert lika nervösa som alla andra, och dessutom vann dom ju.
Jäklar, tänkte jag. Man vet ju hur journalister är. Nu kommer rubriksättaren att slå upp jätterubriker i på na.se och i morgondagens tidning:
PROGRAMLEDARE RASAR ÖVER STÖKCHOCK "Det är jämnt Rostaskolan som är värst". Sen är drevet i full gång. I övermorgon går skolpolitikerna till angrepp mot Sveriges Radios elitistiska sätt att segmentera skolelever. Och i DN Debatt på söndag kommer folkpartiledaren Jan Björklund att kräva att programmet Vi i femman läggs ner, alternativt ska kvartsfinalen mellan Rostaskolan och Hasselfors skola gå om. MEN med en könsneutral programledare. Han (Magnus Dahlberg) som ägnade sig åt att öka klyftorna i samhället bör stängas av från allt vad arbete och fritid heter.
Ok, nu blev rubriken inte fullt så spetsig.
Rosta skola vann första matchen i Vi i femman. Skönt. Jag blev inte uthängd den här gången.
-Vi var före er på SR att publicera resultatet. Klockan 17.57 la vi ut slutresultatet på na.se, sa journalisten med en självgod ton när jag precis spolade efter min efterlängtade kisspaus.
Där har vi det igen. Den där äckliga yrkesskadan inom journalistiken: att vara först till varje pris. Vem bryr sig egentligen?
Men jag kunde inte låta bli. Yrkesskadan gjorde sig påmind och jag la mig till med den där löjligt bitska tonen.
-Hur kan ni vara först? Om jag inte missminner mig gick programmet jag just sänt i direktsändning, om ni på NA inte har kommit över en repris på nåt sätt..?
-Jaja, du tänker så, sa skjutjärnsreportern och vi la på.
Jag tvättade händerna. Att man aldrig växer upp.
Inlägg
