Jag har mött Jesus!

Han stod på Stockholms Golgata: plattan på Sergels torg. Korset hade han med sig också.

Och småirriterad var han. Ett gäng youngsters från typ Mörby stod och dansade till ryckig electro. Dom var där först, och det gillade inte Jesus.

Han hade trott att Långfredan var helt utan moves i sneakers och jeans som visade kallingarna.

Men herregud, tänkte jag. Där står Jesus och surar och tänker att det var bättre förr. När Långfredan var årets segaste dag och till och med musiken i radion var extra långtråkig.

Häng med i utvecklingen nu, Guds son. Ska du nu hänga där på korset är det väl bra mycket roligare att kolla in lite electric boogie och den senaste drum´n bass-musiken... Det är få förunnat att dö en smula på fredan och vakna på måndan igen.

Äntligen!

30 mars klockan 18.05. Jag klär mig varmt inunder. Pressar in mig i svart koskinn. På skallen trycker jag ner en öppen svart glasfiberbubbla med vita fartränder. Varma skinnhandskar på. Mörka RayBan framför ögonen.
Sen vrider jag om nyckeln på Triumphen. Sex månaders väntan är över. Hojen dunkar igång och far iväg som en yster häst på vårbete. Fem minuter senare är det hundra blås på Nackaleden. Åker slalom mellan SL-bussar och hemvändande kontorsnissar från city.
En timme senare är jag hemma igen. Blöt i håret av tårarna som runnit. Utan känsel i händer och fötter av iskall fartvind. Det luktar avgaser om huden. Pannan är röd av hjälmens tryck.
Vill man vara fri får man lida pin.

Jag har ett scoop!

Bäst att säga det från början: jag är inte sponsrad av Google.

Men nu har jag ett scoop. Tack vare Google.

För nu växer glashärvan!

Det har väl inte undgått nån att det klirrar friskt om kycklingen från Kronfågel. Folk hittar glas när dom gör Flygande Jakob och wokar thailändska kycklingrätter.

Informationschefen på Kronfågel får lämna glasklara svar på medias frågor.

Hon heter Jenny Fridh, och jag känner henne lite sådär från tiden på Sveriges Radio.

Så jag googlade på henne. Vad gjorde hon innan hon kom till Kronfågel? Enter. Poff!

Jo, hon var informationschef på Axa. Och då, för drygt två år sen, var hon i hetluften också.

Varför? Jo: man hade hittat GLAS i Lantmännen Axas müsli!!!

I en artikel i Aftonbladet den 2 noveber 2007 fick stackars fröken Fridh svara på frågor om varför folk hade hittat glas i dinkelmüslin från Axa.

Hallå?! Konspirationsteorierna tar fart i min skalle. Glas i livsmedel = Jenny Fridh.

Vem vill anställa henne som informationschef i framtiden? Möjligen Kosta Boda.

Googla sig själv

Människor med koll på världen (och sig själva) googlar på sitt eget namn. Folk som är betydelsefulla, som har uträttat nåt för mänskligheten eller som varit med i Idol hamnar på Googles förstasida.

-Är du inte bland dom tio första har du misslyckats, då finns du inte, säger han som är så kallad webbstrateg på vårt företag.

Så jag googlade mig själv.

Magnus Dahlberg i sökfältet. Enter. Poff. Där kom alla Magnus Dahlberg som betyder nåt.

Och där fanns Magnus Dahlberg, violinpedagogen. Magnus Dahlberg, pressansvarig på Livets Ord. Och filmmusikkompositören Magnus Dahlberg.

Inte jag, så långt ögat nådde. Men vänta..! Där var jag ju! Mitt bland violinister, sektledare och kompositörer fanns den rätte Magnus: "Katrin Sundberg med maken Magnus Dahlberg - Guldbaggen Efterfest". 

Jaha. På förstasidan alltså. Jag är inte misslyckad. Jag finns, på riktigt. Även om jag halkade med på ett bananskal som bihang till hustrun.

Sen googlade jag vidare till Googles skuggsidor, och faktum är att jag fanns på sidan två också. En bloggartikel från Slitaslang-bloggen: "Till salu: Magnus Dahlberg".

Alltså. Jag finns. Och jag är till salu,

Träffa upp?

En ny styggelse, direktöversatt från det Anglosaxiska Föredömet, har börjat dyka upp som en farsot i media.

- Å imorron ska jag träffa upp Liam Jasmine från The Woodpeckers, här i P3.

Vaddå träffa upp? Står man upp och träffas? Träffas man på en högt belägen plats?

Jorå, jag inser också att det handlar om en direktöversättning från "meet up" eller "catch up".

När jag jobbade på radion var det spöstraff för den som sa "Ericsson kommer inom kort att starta upp en ny linje för tillverkning av kretskort". Alternativt fick man bjuda redaktionen på Budapeststubbe för att sona sitt starta-upp-brott.

Till alla er som ska säger "träffa upp". Hör upp. Lägg av. Vad är det för fel med med att bara träffas..?

"Hör upp", förresten. Vad är det för jävla sätt att skriva?! Listen up, Magnus. Nu får du bjuda dig själv på en Budapeststubbe så att du slutar upp med dumheterna.

Suck. Sluta upp. Det tar aldrig slut.

Stockholmslektion...fem, kanske.

Hur klär man ett barn i storstan?
Svar: som en vuxen.
Stå en kvart på Östermalmstorg och kolla in klädseln på dom små telningarna på väg till skolan. Du kommer att få se sjuåriga flickor i kappor, med håret i svinrygg instoppat i en rutig basker. Höga välputsade stövlar kryssar runt bland vattenpölarna. Pojkarna har jaktrockar och svindyra vildmarksstövlar. Dom har axelremsväskor i läder med multiplikationstabellen inuti. Och ett äpple till fruktstunden...
Mamma och pappa kindpussar Sveriges framtid innan dom hastar vidare mot sina jobb. Klädda på samma sätt. Fast 40 år äldre.
Vad leker östermalmsbarnen på rasten? Kanske Styrelseleken, Sanning eller AMF eller möjligen Ryska Börsen.

Kabelfrossa!

Köpte Xbox i helgen. Alltså en apparat som sväljer en blank skiva som gör att man kan döda hundar som får spräckta huvuden ur vilka det kommer tentakler som dödar en fullvuxen man och storbystad kvinna.

Jag borde vara luttrad. En apparat som man köper har alltid tio plastförpackningar med 20 kablar och 40 olika ändar i lådan. Det gör möjligheterna att få ljud och bild oändliga. Och möjligheterna att misslyckas är mer än oändliga. Jag landade i det sistnämnda.

-Då gör du så här: ta den gröna, blåa och röda kabeln och sätt i TV:n. Switcha till HDTV på kontakten och vips har du Resident Evil så det räcker och blir över, sa snubben där jag köpte Xbox.

Gick hem. Försökte. Nähä. Inga hål i TV:n för grönt och blått. Gick tillbaka.

-Va? Men kör HDMI till DIV-X då. Men såna kablar har inte vi. Kolla på Kjell & Co.

Jag kollade på Kjell & Co.

-Va? Sa han HDMI till DIV-X. Men då får du inget ljud. Tror jag, sa Kjell. Men kolla.

Gick hem och kollade. Nähänemensan. Inget ljud. Men bild. Cyklade tillbaka.

-Ta HDMI-kabeln och koppla ihop DIV-X-utgången med en omvandlare med ljudutgångskabel. Fast då måste du ha hane/hona-konverterare. Sånt har inte vi. Kolla med Kjell & Co.

Kollade Kjelles ställe igen.

-Va? Sa han? Konstigt. Du kan ju prova det här: en HDMI med VGA i slutänden. Tror du får ljud också då.

Cyklade hem och kollade. Nämenvafan. VGA är ju fetfel. För liten slutände för ett för stort TV-hål. Cyklade till Kjell igen.

-Nä, trodde just det, sa & Co. Men den här då: en HDMI med VGA och en konverterare för DVI-I med röd och vit ljudkabel. Funkar inte det kan du alltid köra ljudet optiskt till receivern. Du får den billigare eftersom du cyklar så mycket. Och du, messa mig när du är klar. Jag är lite nyfiken på om du lyckas...

Cyklade hem. Kopplade. Och ut kom både ljud och bild i skön förening. På TV:n syntes både kluvna hundar, larvliknande bossar och infödingshövdingar färdiga att ta livet av både mig, hjälten och det storbystade släptåget.

"Funkar. Både ljud och bild. Men inte det optiska", skrev jag i messet till Kjell. Eller om det var & Co. Fick svar direkt.

"Gör så här: kolla om DVD-ingången på det digitala bakstycket...".  Klick. Jag tryckte bort messet - helt slut efter sladdande cykelturer och obekväm arbetsställning bakom TV:n, bland 250 andra kablar med 500 olika ändar.