En börda för sjukvården.

Kollade en leverfläck häromdan. Normalt är jag inte den som springer till sjukan i tid och otid. Nu gjorde jag det mest för att lugna min omgivning, och lite för att jag var nyfiken.

Leverfläcken hade kliat och flagat. Den hade blivit större och var oregelbunden till sitt uttryck. Den såg faktiskt ut som Närke gör. På internet var jag ett mönsterexempel på Malignt Melanom.

Jag höll fram vänsterarmen mot doktor Ingesson.

- Vad tror du om det här?

Han kollade i exakt två sekunder.

-Nä, sa han.

-Det är inget va, eller hur, visst? sa jag.

-Nä. Det är lite rependalix i läderhuden. Nästan som kvardröjande solbränna.

-Vabra, tack då, sa jag och reste mig efter att ha tillbringat 38 sekunder i hans rum.

Jag blev faktiskt lite besviken. Här hade jag tillbringat tid i telefonkö, cyklat från jobbet, betalat 140 spänn, surfat på nätet och ägnat massor av tid åt att geografiskt bestämma leverfläckens utseende. Och sen får jag 38 sekunder av sjukvårdens omvårdnad. Fan va orättvist. Här betalar man skatt och bla bla bla. Jag fick inte ens ett klistermärke.

Nästa gång jag går dit ska jag vara riktigt jävla sjuk. Dom kommer att applådera när jag kommer in. Och jag kommer att få åka ambulans och sen kommer jag att få välja och vraka på apoteket. "Ta vad du vill, Magnus. Det är du värd". Sen får jag eget rum och en helt ny respirator av senaste modell. Dom kommer att skriva om mig i Medical Journal och Doktor Åsa kommer att ha mig som ett lysande sjukt exempel i varje program.

38 sketna sekunder. Bah!

En gigant på el?

Skulle köpa platt-TV till svärföräldrarna på lunchen idag. Elgiganten låg nära till hands. Så där ramlade jag in och möttes av en TV-djungel.

Nu var jag ändå rätt påläst och letade mig snabbt fram till Samsung LE40FXXXBCCDTDES. I korta drag var det en stor TV som visar en bra bild.

-Har du tid? frågade jag försäljaren och insåg omedelbart att:

1. Han hade inte ätit lunch än.

2. Han jobbade på Elgiganten i brist på annat.

3. Hans sambo inte delar Anna Ankas värderingar

4. Han var där bara för att på krogen kunna droppa att han jobbar på Kungsgatan i Ståckhååålm.

-Ja..? sa han kort.

-Jo ni har en TV därborta, en Samsung, 40 tum. Den...

Längre hann jag inte.

-Den är slut.

Jag kom med ett alternativ. En Philips med jättelångt efternamn.

-Slut.

Jag hade ytterligare ett alternativ.

-Den där då, Panasonicen.

-Slutt, sa han nästan triumferande.

Jag orkade inte lägga ut nån text om tillgång, efterfrågan och servicekänsla. Sånt överlämnar jag till pensionärerna.

Köpte en Samsung LE40FXXXBCCDTDES på nätet av PC City istället. Och slapp prata med en endaste människa. Bara vänliga texter och tacksamhet för att jag valt just PC City.

Svärföräldrarna kommer inte märka nån skillnad. Ingvar Oldsberg ser likadan ut i Samsung LE40FXXXBCCDTDES, vare sig den kommer från Elgiganten, Åkes Radio & TV eller PC City.

Och jag slipper pompösa, otrevliga elgiganter...

Hatlåtarnas hatlåt.

Vi hade just en diskussion på jobbet. Ibland har vi det. Och då brukar intensiteten bli sådär lagom ljum. Ingen går i taket. Ingen stormar ut storgråtande. Ingen hotar med gängspö. Alla når consensus.

Häromdan slängde jag ur mig en fråga när jag satt och strösökte på Spotify.

- Vilken är er absoluta hatlåt?

Det tog skruv, vill jag lova.

"The lady in red", "Nikita", "allt med Eros Ramazotti". Hatlåtarna haglade. Artister som kittlar kräkreflexen dök upp.

- Meatloaf får mig att sjukskriva mig.

Ljudnivån ökade. Alla sökte upp sina mardrömslåtar.

- Lyssna på den här då. Fyyyy faaaan! Peter JävlaLeMarc. Och James Blunt.

Nu tog jag fram mitt äss ur rockärmen.

Opus med "Life is life". Vi gick och gängkräktes.

Spotify är fantastiskt.

KlagO

Det har kommit klagomål på att "en jävla kräfta och Stockholm is da plejs" har varit alltför frekvent synligt på bloggen du just läser.

Jag kan inte annat än hålla med. Jag är en usel människa. Har inte skrivit en rad sen i maj. Fyra långa månader.

Skrivkramp? Nope. Har istället tänkt vara kortare, koncisare, precisare och exaktare. Twitter is da plejs. MangeD is my name.

140 tecken. Med mellanslag. Vilken utmaning. Inte konstigt att vissa skriver "Nej, nu ska jag gå och sova. Godnatt." Eller "Äntligen fredag. Nu ska jag åka med pojkarna på fotbollsturnering och sen ska jag klippa gräset och sen..." är det slut på bokstäverna och man får inte veta ett dyft om hur just denna person tänker avsluta sin helg. Resten av världen får gå i en olidlig ovetskap om helgeskapaderna.

Jag tror, men det är bara ren spekulation, att just denne twittrare ägnade söndagen åt att mysa i soffan och kolla på en svensk deckare i fyran som är tyskdubbad.