En börda för sjukvården.

Kollade en leverfläck häromdan. Normalt är jag inte den som springer till sjukan i tid och otid. Nu gjorde jag det mest för att lugna min omgivning, och lite för att jag var nyfiken.

Leverfläcken hade kliat och flagat. Den hade blivit större och var oregelbunden till sitt uttryck. Den såg faktiskt ut som Närke gör. På internet var jag ett mönsterexempel på Malignt Melanom.

Jag höll fram vänsterarmen mot doktor Ingesson.

- Vad tror du om det här?

Han kollade i exakt två sekunder.

-Nä, sa han.

-Det är inget va, eller hur, visst? sa jag.

-Nä. Det är lite rependalix i läderhuden. Nästan som kvardröjande solbränna.

-Vabra, tack då, sa jag och reste mig efter att ha tillbringat 38 sekunder i hans rum.

Jag blev faktiskt lite besviken. Här hade jag tillbringat tid i telefonkö, cyklat från jobbet, betalat 140 spänn, surfat på nätet och ägnat massor av tid åt att geografiskt bestämma leverfläckens utseende. Och sen får jag 38 sekunder av sjukvårdens omvårdnad. Fan va orättvist. Här betalar man skatt och bla bla bla. Jag fick inte ens ett klistermärke.

Nästa gång jag går dit ska jag vara riktigt jävla sjuk. Dom kommer att applådera när jag kommer in. Och jag kommer att få åka ambulans och sen kommer jag att få välja och vraka på apoteket. "Ta vad du vill, Magnus. Det är du värd". Sen får jag eget rum och en helt ny respirator av senaste modell. Dom kommer att skriva om mig i Medical Journal och Doktor Åsa kommer att ha mig som ett lysande sjukt exempel i varje program.

38 sketna sekunder. Bah!