Vilken sopa!

Jag är avundsjuk på folk som säger: "Jag älskar tidiga mornar, när det känns om om man är själv om att vara vaken, med DN, en kopp kaffe och solen i vardande".
Det är så jag skulle vilja vara. Morgonpigg och alert. Så är jag inte. Jag är kvällspigg. Men det är inte lika fiiiint. Då är man depraverad och inte lika frisk och sund som den morgonpigge.
Den här morgonen fick jag känna på känslan av att vara morgonpigg. Det gav inte mersmak.
Fem minuter över fem (05.05) trängde en dånande dieselmotor sig in i drömmen jag drömde, en dröm som handlade om tystnaden i ett torp i Roslagen.
Dieselmotorn tillhörde en oerhört noggrann gatusopare som la ner hela sin själ på att inte missa en enda kvadratmillimeter av torget och gatorna där jag bor. Kajskit, helgens fyllematspyor, snus och några enstaka höstlöv skulle väck.
Mannen med hörselkåporna i sopmaskinen hade vaknat tidigt. Som vanligt. Raskt svingade han benen över sängkanten. Frun stod säkert redan ute i köket och bakade scones. Barnen gjorde läxorna.
-Nä, man kanske skulle in till stan och sopa lite, sa han till frun efter andra koppen kaffe.
Sagt och gjort. Han vred om nyckeln på sin miljövänliga dieselsopmaskin. Varvade upp och satte ner dom fem stora stålborstarna som rev skönt mot asfalten. På med högtryckspolningen också som med ett härligt dån tryckte bort smutsen på marken.
Och här sitter nu jag. Med samma typ av ögon som Kalle Anka har i husvagnen på Julafton. Längtar redan till kvällen, när jag ska gå och lägga mig tidigt. Fast jag vet hur det blir. Med en elakartad släng av kvällspigghet kommer jag att vara piggare än nånsin.
Helst av allt skulle jag då, klockan 23.45, vilja köra jordfräs utanför sovrumsfönstret hos den förbaNNADE SOPÅKARGUBBJÄVELN SOM VÄCKTE MIG KLOCKAN FEM I MORSE!!!!!