Få länder har väl så många fördomar att slåss emot. Frankrike har det inte lätt.
Jag var där för första gången i mitt 46-åriga liv för ett år sen.
-Sura och tvära, det är vad dom är, fransoserna, sa folk till mig. Dom röker och kastar koskit på politikerna så fort nåt går dom emot.
Jag såg ingen koskit. Inte såg jag så mycket rökande heller (som om nu det vore en dödssynd). Jag såg å andra sidan ingen som borstade tänderna heller.
Det var vackert. Och jag förstod varför dottern valde Paris som platsen på jorden med stort P. Och jag förstod varför hon valde att bosätta sig där.
Paris dansade och log emot mig. 15 grader och sol i december. Gåslever och ost som gav gåshud. Och ett glas rött på brasseriet en tidig eftermiddag utan att servitören tittade snett på mig.
Men det var då det. Imorrn bär det av igen. De franska väderleksrapportörerna lovar nollgradigt och risk för snö.
Att möta vintern i Paris är inte koskit. Det är en ynnest. Så länge jag får sitta inomhus, äta gåslever, ost och slänga mig med gymnasiefranska i stil med "aaaouiii, le payé por so plait". Tids nog får jag notan ändå.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar