Ett nyord på vägen

Visst är det uppfriskande med lite nya ord i det svenska språket?

För mig räcker det att gå in på skolan där den nioåriga dottern går. Där får man ett och annat nyord med sig på vägen.

Som igår. Tack vare en liten stunds pingistittande (hoppla, ett nyord - kan betyda att flacka med blicken). Rajt, jag satt och kollade när kidsen spelade pingis helt enkelt. Så kom då denne okände yngling fram till mig, grep tag om nacksenorna på mig och sa med gravallvarlig röst.:

-Känn. När typ fett och kött åker runt i nacken så här...konstigt va? Det är fett ägigt.

Fett ägigt? Det var mig allt en nyordsfras att bita i det.

Alltid alerta Språkrådet lyfter varje månad upp Månadens Nyord. Här kan man bland annat inse att muslimska kvinnor nu har en egen baddräkt vars namn är "burkini"; att affärer i lågkonjunktur tar till något som kallas för "låtsaskunder" för att få folk att tro att det är drag i affärn.

Men fett ägigt finns inte. Fett finns det gott om. Men ägigt lyser med sin frånvaro.

Så jag har gått runt i ett mentalt hålrum i snart ett dygn nu. Försöker analysera hela situationen. Okej, grabbhalvan knep om nacken och tryckte lite. Sen tyckte han själv att själva kött/fett-grejen var konstig. Och det var fett ägigt. Min analys av processen mynnar slutligt ut i ett uttryck jag själv understundom nyttjade i min ungdom: fränt. Eller med mer emfas: skitfränt.

Skitfränt. Jo jag tackar jag. Från nyord till fossilord. Och än värre blir det om jag tänker vad mina föräldrar slänger sig med för kraftuttryck: "Vad snofsigt klädd du är och vilken fräsig bil du har!".

Det enda jag kan trösta mig med denna fredagseftermiddag är att jag just skapat två nyord. Pingistittande och fossilord. Glöm inte bort var ni läste det först.