En gastronomisk skymf

När jag var liten pojk på min gata i stan fanns det nåt som gjorde mig tårögd av lycka:

Ett välfyllt kylskåp.

Min morsa har berättat att jag kunde gå fram till kylskåpet, öppna det och titta in i det efter att hon storhandlat och andäktigt säga: ååååh, vad fint det är!

Vad hände sen i den lille parvelns liv, undrar du oroligt.

Jo, välfyllda kylskåp gör mig fortfarande lycklig. När man kan flytta undan syltlöken och hitta en burk stenbitsrom och cumberlandssås. När yoghurtens smak är helt ny och en pastejtårta ligger och lurar bakom små starka choritzo. Rostasfilén från i lördags har gonat ihop sig med rödvinssåsen. Kort sagt - hela kylskåpet är en gastronomisk resa där varje hörn och hylla döljer en ny upplevelse.

Jag och min reklamkollega Erik lever ett liknande liv. Ett boende i Örebro och ett i Stockholm. Två kylskåp att fylla, helt enkelt.

-Mitt liv går ut på att fylla kylskåpen i ena lägenheten och sen åka till den andra och kasta det som finns där, konstaterade Erik idag.

Jag kunde bara hålla med. Med lite tur hinner jag springa från tåget till affärn innan stängning idag. Ska köpa god mat som kan ersätta den mat som just nu ligger i kylskåpet och är för gammal. Och den mat jag köper idag kommer att röna samma öde om en vecka. Då, när jag kommer med en ny matkasse med goda grejer som ska kastas veckan därpå, för att ersättas av ytterligare ett bäst-före-datum...

Tänk om kylskåpsfén har fyllt upp med vackra burkar syltade kantareller, murkelpaté, konjaksgravad lax, snabbsaltad gurka, rabarberpaj, gruyere-ost, plommonchutney med mandelspån, anklevermousse och aprikosgelé...suck. 

Blodsockerhalten sjunker drastiskt nu. Förbannad, det är vad jag börjar bli. Det finns inga féer. Inga jävla tomtar heller. Allt får man ordna själv. Bara för att få möjlighet att uppleva den lyckliga barndomen igen, med välfyllda kylskåp, snöiga vintrar, långa sommarlov, sötare jordgubbar, varmare vinterskor och Onedinlinjen.