Nu är det krig!

Sverige förklarar Frankrike krig!

Ockupationsmakten har förskansat sig i grannlägenheten och har hittills ägnat sig åt ett antal terrorhandlingar. Den senaste i raden skedde under jul- och nyårshelgerna. Den franske grannen kallade in stödtrupper från sitt eget land och legosoldater från - hör och häpna - Sverige!

Anfallen skedde som sig bör nattetid. Med en vapenarsenal bestående av Sing Star Abba, krossade glas, höga klapprande klackar i marmortrapp och franska kampsånger inledde den andrahandsboende fransosen anfallet från alla flanker.

Just nu är det vapenvila. Ett försök till medlingsförsök har gjorts via den person som äger den franska bosättningen. Fransmannen har lovat att lägga ner vapnen. Hans hemlands trupper har lämnat landet, enligt honom själv.

Jag är inte dum. Jag har gjort lumpen och vet att ett bedrägligt lugn skvallrar om ett totalangrepp vilken dag som helst. Just nu sitter han säkert vid symaskinen och syr Trikoloren som han ska slå ner i vårt nyrenoverade badrum när han vidgar sina landområden.

Nu är jag på väg till Stockholm för att undsätta min fru. Hon har ägnat hela eftermiddan åt att sjunga Broadway-musikaler i karaokeversioner för full hals i det rum där vi vet att man åsamkar mest skada. Risken är att övriga lägenhetsinnehavare har dött den oerhört vidriga musikaldöden och att anfallet riktats med helt fel koordinater.

Jag sitter just nu på tåget på väg mot fronten. I min insmugglade väska ligger ett dödligt massförstörelsevapen som kommer att slå tillbaka motståndet urskiljningslöst. Det paradoxala är att vapnet är tillverkat i Frankrike. Men jag finner en otrolig njutning i att fransosen ska bekämpas med egen medicin. Mitt vapen har dessutom en defekt som kommer att göra det än mer dödligt. Min klarinett av märket Noblet har nämligen tappat en av klaffkuddarna. Det i sin tur gör att varje ton får en dissonans som skulle få Joseph Mengele att gå upp i brygga i jakten på det optimala tortyrredskapet.

Ikväll ska jag skruva ihop min praktpjäs. Ska olja in den, blöta rören och yla fram en spelmanslåt från Ytterhogdal genom fransosens brevlåda. Sen ska jag lyssna efter eventuella livstecken. Om jag hör fransmannen vrida sig i plågor och be om nåd ska jag sätta in dödsstöten: min egen version av "Spanien är ett land där man dansar tango" följt av "Hej sa Petronella ifrån Plaskeby".

Lever han efter det, förtjänar han att leva. Fast då blir det ett förstahandskontrakt på livstid i Säter.