Hjälp! Jag har tappat språket!!!

Mardrömmen har blivit till sanning. Jag har tappat språket. 15 dagar utan att skriva en rad på datorn har gjort mig till en skriftlig krympling.

Sitter här på tåget igen och tänker mig att flyhänt skriva ihop nåt lattjo. Jag menar: 15 dagar av intryck, händelser och komiska inslag i det Dahlbergska livet borde ju ge nåt matnyttigt att snyta ur näsan.

Men nej då. Att jag köpt en racercykel för att träna på när vintern släppt greppet? Jag skrev en mening. Tråkigt.

Gardells utbrott på Stjärnorna på slottet? Vem bryr sig? Kjerstin Dellert. Jag suddade innan jag ens skrivit Jonas.

Ämnena dök aldrig upp i skallen. Mardrömmen jag drömde i våras har blivit verklighet.

Så här:

Jag drömde att jag satt på ett kundmöte och sa självsäkert att jag skulle skriva så att kunden gick upp i brygga. Sen satte jag mig minst lika självsäkert framför datorn och skulle just placera mina tio fingrar på tangenterna. Fingrarna var borta. Och bokstäverna på tangenterna var utbytta mot enbart siffror. I mitt huvud formulerades bara sluddriga fraser. Jag satt förlamad, utan fingrar, bokstäver och helt befriad från en enda vettig tanke.

Så här är jag nu. Visserligen har jag bokstäver, fingrar och sluddrar knappt. Men jag känner mig just nu som världens tråkigaste skribent. Ingen finess, humorlöst och utan nån....nån...vahetere...tråd.

Skärpning.