Igår började Mästarnas Mästare i SVT. En högtidsstund för oss som ääääälskar Thomas Wassberg. Det var nog bara därför jag kollade på den tämligen avslagna "tävlingen" med gäspningen Micke Leijnegard som programledare.
Wassberg såg ut som mannen från vidderna. Eller som en alkis, enligt frugan. Nå, en norrländsk kommentar från honom och jag var såld. Att han dessutom har döpt sin son till Björn tyder på karaktär och egensinnighet.
Sen läser jag i Bladet att ex-längdhopparen Erica Johansson är rosenrasande på att brottar-Ara fuskade i painball.
Oj. Nu känner jag en sån vanmakt. Orättvisor är det värsta jag vet. Jag känner för Erica. Hon måste få upprättelse, och det omedelbart.
Ge henne det Bragdguld som Wassberg tackade nej till. Det är nu det är dags att hela svenska folket och hela idrottsvärlden visar Erica sin sympati. Eller varför inte ge henne ett postumt OS-guld i Höjdlängdhopp - världsbäst på att hoppa jättehögt och sen landa och få grus i stjärten efter tre meter...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar