Jag vet. Det låter grinigt att fnysa åt att sätta sig och lyssna på en entusiastisk snubbe som ska lära en reklambyrå att bli kreativ. Vi ska vara tacksamma som får göra gruppövningar, klämma på en boll och tänka på vad vi tänker på. Egengkligen.
Jag säger aldrig vad jag tänker på. Det är antingen perverst, skruvat eller alldeles för kreativt. Kanske borde jag det. Då kanske man skulle vinna Guldägg. Om nu det är det stora målet i livet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar