Jag ÄR inte sur!

Närå. Ingen fara. Trots att min mages surhetsgrad överstiger alla normer och gränsvärden så är jag glad idag.
Lukten av svavelväte och metylmerkaptan låg tung över kvarteret där jag lärde mig cykla, dricka öl och hångla. Men på nåt sätt blev surströmmingslukten i föräldrahemmet en resa genom barndomen. Det var då jag demonstrativt gick med en klädnypa på näsan när den svullna Ulven-burken skulle öppnas.
Jag åt tre surströmmingar igår. Väl dolda under hårt tunnbröd, smör, messmör, mandelpotatis, rödlök, stekt gul lök och gräddfil, och nersköljda med Skåne och kroatisk öl. Vi snackar crossover så det dånar.
Tiden flög iväg. Frun skickade sms "Nu somnar jag snart. Slå gott. Piss." (hon är usel på att välja rätt ord i sms-ordboken). Kollade klockan. What!? Redan ett!? Och päronen hade inte gäspat en enda gång.
Dagens 80-åringar tar död på oss i den unga generationen.