Kortlös och penningstinn

Har fortfarande inget bankkort. Mitt misstänkt bedragna kontokort är spärrat och det nya ligger blankt och fint i lägenheten i Stockholm. Det gör det rätt i.
För aldrig har jag varit så ekonomiskt medveten som jag är nu när det ligger fysiska stålar i plånboken. Plötsligt blir jag medveten om att en burk ekologisk creme fraiche kostar 9,90 och den som krystats ut av alla andra ko-stackare kostar 8,50. Då väljer jag ko-stackarnas. För jag orkar och ids inte gå till banken igen och ta ut stålar från mitt alltmer orörda konto.
-Jaha, är det dags nu igen, kommenterade bankbruttan senast jag var på uttagshumör.
Man känner sig lite skamsen, liksom. Som om jag lånar pengar från banken för att köpa creme fraiche.
Money talks, jovisst tjenare.
Eller när jag skulle betala biran på puben för ett par dar sen och Bishop-Per kom med notan.
-Vafan, har du pengar? Riktiga pengar? Sa han och såg misstänksam ut.
-Ja, du kommer väl ihåg det stora rånet i Alby för några år sen...
Sa jag och tyckte att jag fann mig.
Det var dumt sagt. Nu blir jag väl rumskompis med Tito Beltran.