Näsa för barndom

Visst är det häftigt med dofter.
Det vi suger i oss genom näsan fastnar och stannar. Det limbiska systemet påverkar våra känslor, sexualiteten och allt som har med välbehag att göra.
Jag driver en kreativ process på reklambyrån från och till. Vi sitter med en knivigt problem och ska hitta lösningen och få idéerna att spruta fram. Det är då jag tar fram "verktygen" i form av sensoriska instrument. Det låter vetenskapligt, och i viss mån är det kanske det också.
Idag tänkte jag vädja till det vällustiga, det som skapar positiva känslor. Kundcaset är svårt och lösningen snyter man inte ur näsan hur som helst. Smak- och doftverktygen kan bli nyckeln, tänkte jag.
Jag serverade en dryck i vinglas (nänä, ingen alkohol en måndag förmiddag).
-Aaaaahhhh! Det här är barndom för mig, sa projektledaren förnöjt och smackade med tungan.
-Läskeblask. Det fick man ju bara dricka på lördagar förr, konstaterade formgivaren och svepte innehållet och började genast hitta kopplingar till kundens problem.
-Va gott! Det här med is och vodka skulle kunna bli en kanondrink på Sturehof, sa produktionsledaren.
Det hände grejer, kan jag säga utan att avslöja för mycket. Och när doften kom fram, när de kreativa deltagarna fick gnida fingrarna över färsk citronmeliss och lukta, kröp barndomen ännu närmare. Fox-kola, hårda apelsinhalvor under semesterresor med föräldarna och lördagsgodis BARA på lördagar gjorde sig påmint 30-40 år senare.
Det limbiska systemet gör att du kommer ihåg dofter och smaker. Långt senare.
Det är därför man med njutning minns Trocadero och jordgubbs-Bugg.
Och det är därför man har svårt att dricka Lemon Gin som 46-åring.