Modell - ett hårt jobb

Jag har varit fotomodell idag. Det är ett tufft jobb. Och jag utförde det.
Fotografen lät sådär skön som bara fotografer kan.
-Braaaa. Preciiiiis sådär. Mer blick, ät kameran...älska linsen!!!
Jag posade i Humlan. Det innebär att jag skulle stå i en fånig ställning i Humlegården bland novemberklädda hussar och mattar med sina fjantigt utstyrda Östermalmsjyckar.
-Se ut som om du är precis i steget. Jaaaa. Bra. Häng kvar i posen. Se svår ut! Skapa ett Strindbergskt uttryck!
Fotografen jobbade frenetiskt med uppmaningar bländare, ASA-inställningar och skärpedjup.
Fan. Hur ser man svår ut? Jag framkallade bilder. Jag tänkte på finanskrisens globala verkningar. Gick sådär. Rörlig ränta på bostadsrätten? Nope. Etanolen chockhöjd. Nä, funkade inte eftersom jag åker tåg. Aaah, överfulla tåg då? Kändes inte tillräckligt svårmodigt just då.
Det var 4 grader, novemberjävligt och ett halvår till lövpsprickning. På fötterna hade jag mina nya Björn Borg-dojjor som effektivt snörde av all blodtillströmning till tårna. Efter den nionde "posen" var fötterna bortdomnade.
-Jävlar i min lilla fotolåda - nu ser du svååååår ut!
Fotografen smällde av ett helt minneskort på sin Canon. 200 gigabyte svårmod i pixelformat.
Björn Borg, du var min hjälte som tonåring. Hoppas att du läser det här och förstår att du gav mig svårmod som gjorde mig Strindbergsk och bra på bild. Dina dojjor suger! Hade du spelat Wimbledon-final i dom så hade fanimej min morsa kunnat nicka in dina dubbelfattade backhands...