Heja ÖSK, men hur gick det?

Jag håller på Örebro Sportklubb. Jo, jag vet, det är inte lika sexigt som att hålla på Bajen, Barcelona eller ens Degerfors.
Men så jobbar man som supporter i ständig motvind också. Alla är emot laget i ens hjärta - Lagrell, TV-sporten, Licensnämnden, Amerikanska Centralbanken, påven och Patrik Ekwall.
Då är det viktigt att vi ÖSK-supportrar håller ihop, i vått och torrt.
Igår spelade ÖSK en ödesmatch mot Gefle. ÖSK spelar alltid ödesmatcher. Jag gick inte på matchen. Det gör jag aldrig. Är nämligen en sleeping supporter och håller tummarna i byxfickorna.
Var på väg till puben för en bira med min gode vän Arne och möttes av ett lämmeltåg av cyklande Örebroare, på väg från matchen. Jag måste bara få veta hur denna ödesmättade match slutade, så jag ropade till en cykelsupporter.
-Hur gick matchen?
-Om du går på matchen själv så får du veta...
Jaha. Surgubbe. Det är så man staffar svikarna, alltså. Genom utfrysning, illvilligt ovetskapande och snarstuckenhet. Jag ville springa ikapp gubben och skrika "Jag har faktiskt varit på en kreativ workshop på jobbet, sen åt jag en macka med messmör samtidigt som jag kollade på "Världens konflikter" på TV om inbördeskriget i Sudan och provinsen Darfur. Sen matades jag av Aktuellt med godbitar från den allt djupare finanskrisen och fick se kungen hålla tal på riksdagens öppnande. Men snälla jävla idiot - berätta nu hur det gick för laget i mitt hjärta!".
Jag gjorde inte det. Jag gick vidare mot Bishop, beställde en Närkes Slättöl och frågade bartender-Per.
-Hur gick matchen?
-1-1. Ska jag sätta upp nota?