Polarn Ola

Har en barndomskompis som jag varit tajt med sen jag var tre bast. Vi är som bröder. Fast extremt olika som personer.
Han har en egenskap jag absolut inte har. Han är en riktig supersäljare. När han har nåt som ska säljas får han det att låta som om han pratar om en vacker kvinna som skapar fred i världen och som kysser bort alla miljöproblem.
Alla smälter.
Idag hälsade han på mig på jobbet. Och gick härifrån med nya kontakter, hittade köpsignaler och fyra nya visitkort. Trots att han bara träffade tre personer.
Han är en superentreprenör. Det är inte jag. Jag börjar bara gråta om jag ska fakturera, eftersom jag tycker synd om dom som ska betala.
Suck.