Jag hatar Alvedon!

Gårdagens lovsång klingar i moll idag. Allt är Alvedonens fel.
Jag gör en pudel idag.
Igår: efter en kvart kommer lyckoruset efter en Alvedon i en stackars förkyld sates kropp.
Idag: efter en kvart får jag ont. Ungefär som om den tionde bröstryggskotan har fått tandvärk.
-Vet du vad Alvedon innehåller? skrockar en arbetskamrat, ungefär som om hon är bästis med generaldirektören på Medicinalverket.
-Ja, grejer som gör mig lycklig och smärtfri, försöker jag.
-P a r a c e t a m o l. Och a c e t y l s y r a.
Jaha. Och? Jag knycker på nacken och går rakryggad därifrån. Att jag sen vrider mig i bål-plågor när jag kommit utom synhåll är en annan femma.
Men som den moderna man jag är struntar jag i förståsigpåarna. Istället googlar jag. Och inser att förståsigpåarna i det här fallet har rätt.
Det är inte ryggkotan som spökar. Det är magen. Beskedet på varenda sajt jag besöker är entydigt: ta inte Alvedon i anslutning till kaffedrickande och alkholintag. Det bidrar till en giftansamling som levern och magen har svårt att hantera.
Anslutning? Giftansamling? Kaffe och alkohol?
Jovisst, en bira kan väl slinka ner. Men jag dricker, inser jag, kopiösa mängder kaffe. Och just nu tar jag kopiösa mängder Alvedon. Mitt lyckopiller.
Tar detta lyckobringande piller för att bli kvitt smärtan. Och skapar nästa.
Aldrig får man vara riktigt glad.